fuck it.

Jag blir så jävla irriterad på att alla ska bli sura på mej fast jag inte gör något, när jag försöker vara snäll, så blir dom sura, när jag hjälps åt, blir dom sura. Vafan ska jag göra då? jag orkar inte mer. Alla vänner sviker, jag är olyckligt kär, mina föräldrar hatar mej, alla lärare hatar mej. Det funkar inte, jävla skit.

bara att inse....

Bara att inse, han kommer aldrig se dej på det settet, eller se dej i huvud taget. Jag trodde det fanns hopp, för när du log åt mej den dagen, så hoppade mitt hjärta över typ 7 slag, det pirrade i hela kroppen, mest magen, så jävla härlig känsla. Men jag vet att du aldrig kommer att känna så för mej. Jag kommer ihåg när vi var små, när våra familjer var i Spanien tillsammans, och vi lekte typ hela tiden och sov i samma säng, åh saknar den tiden. Du är så underbar, om du bara visste hur mycket jag saknar dej... Det är obeskrivligt. Jag vet inte om du vet vem jag är fortfarande, men jag vet vem du är Hampus.

RSS 2.0